Hem Om mig Kontakt Pris Erbjudande Nyheter

Fallbeskrivning 1 - Alva
Ras: Springerspaniel

 

Alva Àr en 6-Ärig Springerspaniel-tik som trÀnar ganska mycket bÄde psykiskt och fysiskt. Hon har alltid varit pigg och pÄ G i hela sitt liv, tills i vintras.
Jag kunde inte sÀtta fingret pÄ vad det var, jag bara visste att nÄgot var förÀndrat. Hon hade precis samma driv som förut och pigg pÄ allt och i samma kondition. Jag frÄgade andra om hon gick konstigt eller om de kunde se nÄgot, men ingen sÄg nÄgot, utom en energisk hund.
Jag gick och stirrade mig blind pÄ hennes gÄngstil pÄ varenda promenad och kunde inte se nÄgot, och insÄg samtidigt att jag aldrig riktigt studerat hur hon rör sig.
Sedan var jag och Alva uppe pÄ massageutbildning i Stockholm sÄ jag passade pÄ att frÄga utbildaren om hon kunde ta sig en titt pÄ Alvas bakmuskulatur, varpÄ hon bekrÀftade att nÄgot var galet. Hon var felmusklad i rygg och bakben. Hon hade jobbat med ryggen istÀllet för med bakbenen. Jag fick inga direkta restriktioner för hur jag skulle ÄtgÀrda detta, sÄ jag drog ned pÄ trÀningen.
Sedan, en dag klev Ingela in pÄ jobbet och berÀttade om sin IR-terapi och undrade om hon fick demonstrera pÄ nÄgon hund, och Alva fick vara försökskanin. Och vad hon reagerade! Precis pÄ de punkter jag gÄtt och stirrat
SĂ„ behandling pĂ„börjades och vilket resultat det gav efter bara en gĂ„ng! Hon blev sjĂ€lvklart helt slut och sov en hel dag men sedan var det full fart igen. Hon började göra snĂ€va vĂ€ndningar igen, innan hade hon “rundat” det mesta.
Efter nÄgra behandlingar till (ca en gÄng/vecka ) sÄ var hon en helt annan hund, som hon varit ett Är tidigare. Eftersom hon blivit lite sÀmre hela tiden och jag Àr med henne dygnet runt sÄ mÀrks det inte sÄ tydligt.
Hon började vifta pÄ svansen betydligt mer och höja den! Hon Àr en vÀldigt undergiven hund och brukar gÄ med svansen lÄgt, men nu blev hon betydligt mer sjÀlvsÀker (antagligen berodde det pÄ att ett sjukt djur inte fÄr tillhöra flocken), och nu har hon revirkissat ett par gÄnger.
Hon började ocksÄ strÀcka ut stegen. Vi cyklar varje morgon och vilken skillnad i stegen! Det var fortfarande ett bakben som hon inte riktigt trampade ner i backen nÀr hon sprang, och sprang lite snett med kroppen. Det Àr Àven det ben hon alltid sÀtter under sig nÀr hon suttit som en bulldog.
SjÀlvklart, som all annan behandlig gick det tillbaka lite. Hon blev lite sÀmre och vÀgrade strÀcka ut sig nÀr hon sprang, och nÄgra av hennes onda punkter i ryggen som försvunnit kom tillbaka.
Men efter nÄgra veckors ytterligare behandling sÄ var de borta igen och hon började galoppera igen, vilket hon inte gjort pÄ ett Är ungefÀr, hon blev sjÀlv sÄ lycklig att hon började studsa som en boll och bita i kopplet och fick ett riktigt tokryck.
Hon har slutat med att sitta som en bulldog nu, och reagerar inte vid tryck pÄ ryggen, hon har blivit mycket bekvÀmare med att jag klÀmmer och tar i och masserar henne. Hon strÀcker ut i bÄde trav och galopp och har blivit mycket busigare!
/Lovisa Larsdotter, matte till Alva

 

 

Fallbeskrivning 2 -Orre
Ras: Welsh Springerspaniel

 

Jag vill berÀtta om min kÀra hund Orre som varit med om ett och annat fast han knappt Àr tvÄ Är fyllda. Vi köpte honom i november 2007 som unghund eftersom uppfödaren sa att han hon hade tÀnkt att spara honom i avel. Efter mycket olyckliga omstÀndigheter i familjen fick de lÀgga ner kenneln. För att inte nÄgon ska bli utpekad sÄ kommer jag inte nÀmna varken namn pÄ kennel eller veterinÀrer i denna historia.
Orre Àr en Welsh springer spaniel som Àr född i maj 2007. Hur som helst sÄ hade vi honom pÄ prov över nÄgra helger eftersom han var uppvuxen i hundgÄrd och vi bodde dÄ i stan. Det gick bra förutom att han var rÀdd för bilar, folk, spÄrvagnar och allt man kan tÀnka sig i stan. Men som gammal djurvÄrdare tÀnkte jag att det nog skulle bli hund av honom ocksÄ efter mycket trÀning. Han Ät inte sÄ bra pÄ helgerna och krÀktes nÄgon gÄng nÀr han drack mycket vatten. Inget vi dÄ direkt tÀnkte pÄ. Orre besiktigas av en veterinÀr som skrev att han var frisk osv, enligt alla konstens regler sÄ nÀr som pÄ att en pungkula inte hade trillat ner. Vi köpte Orre!
Redan efter ett par dagar tyckte vi att ena ögat började rinna och han ville inte Àta. Vi trÀnade pÄ och jag gick upp mycket tidigt pÄ morgonen för att hinna ut innan alla trafik började, sÄ vi i alla fall fick nÄgon lugn och ro. Han kanske inte Ät för att det var miljöombyte tÀnkte jag?! För att göra historien kort sÄ blev ögat sÀmre, dÄ Äkte vi till en veterinÀr som sa att ögat ser konstigt ut, inte bara en inflammation. Han rekommenderade att Äka med honom till den första veterinÀren som besiktiga honom, Han krÀktes oftare, började fÄ klÄda och jag ringde veterinÀren som besiktigat honom. Vi Äkte dit och fick veta att han hade opererat Orre 3 ggr för ögonbesvÀr som valp och han trodde att Orre hade allergi, dÀrav krÀkningar och klÄdan. Vi skulle prova med ett annat foder och han tyckte det var konstigt att uppfödaren inte hade mÀrkt av allergin och inte berÀttat att Orre varit opererad. Jag tyckte dock det var konstigt att samma veterinÀr som opererat honom besiktigade honom med ett stort UA.
Tiden gick, han blev sĂ€mre och vi uppsökte annan veterinĂ€r som ansĂ„gs vara bra pĂ„ mag och allergihundar. Provade ytterligare annat foder som han mĂ„dde rĂ€tt skapligt pĂ„ ett tag…. Sedan fick han en jĂ€tteattack och blev akut sjuk, feber, över 41 grader, krĂ€ktes var 5e minut och vi Ă„kte akut till en annan veterinĂ€r eftersom nr 1,2,3 i ordningen inte hade öppet. Orre blev inlagd i 10 dagar och gick ner till 14 kg, frĂ„n sina 20 kg innan. Nu var vi framme i pĂ„sk 2008. De gjorde gastroskopier och sövde honom flertalet gĂ„nger. De kom fram till vad som var fel efter att ha skickat prover pĂ„ magslemhinnan till patolog i Stockholm. Gissa om allt var jobbigt, för honom, för oss och alla andra som brydde sig om lilla Orre. Jag trodde han skulle dö varje gĂ„ng! Han fick komma hem för tidigt för efter alla hans besök hos veterinĂ€rer hade han skapat sig en olat, han kunde inte vara sjĂ€lv hemma eller helst inte utan matte alls. Jag var hans Gud! Veckan innan hade jag tom haft en hundpsykolog hemma, frĂ„n www.hundforum.se som hjĂ€lpt oss massa! Vi fick hem en mycket sjuk Orre som var tvungen att Ă„ka till veterinĂ€ren att fĂ„ dropp varannan dag och jag matade honom ca 10 ggr om dagen eftersom han krĂ€ktes upp maten annars. Som tur var eller otur var sĂ„ fick jag ju sköta allt sjĂ€lv… Det var nog de mest jobbigaste dygnen i mitt liv.
Sedan höll han pĂ„ sĂ„ ett tag, var sĂ€mre, Ă„kte in ett par dagar, blev bĂ€ttre osv. Men jag visste ju att allergin var kraftig och att dagisfröken inte alltid hade koll pĂ„ hundgodis och ben…. men jag mĂ„ste ju jobba ocksĂ„ som student och tjĂ€na ihop alla hans besök. Som tur Ă€r har Orre en mycket snĂ€ll husse som betalat Ă„tskilliga veterinĂ€rrĂ€kningar. Nu hade han förbrukat sina 40 tusen hos Folksam… Sedan en dag, dĂ„ Ă„t han en dragkedja pĂ„ dagis….. dĂ„ pĂ„ helgen hade inte veterinĂ€r 1,2,3, eller 4 öppet..
In igen fast pÄ Valla djurklinik, den nÀmner jag eftersom jag Àr sÄ nöjd med dem. De fick veta alla mediciner han stod pÄ (5 st) och tog genast bort alla utom 2. De tyckte han hade behandlats fel och jag var jÀtterÀdd att han skulle bli sÀmre. Vad skulle de göra med dragkedjan om den inte kom ut? Han kan ju inte opereras eftersom magen var sÄ dÄlig. Hur som helst sÄ gjordes det en till gastroskopi och det konstaterades en kronisk mag och tarm inflammation, magsÄr och allt detta berodde pÄ allergin som han haft troligtvis sen han föddes.. Vad skulle det bli av stackars Orre?
Nu hade vi bytt veterinÀr sÄ mÄnga gÄnger och det hÀr var den 5e i ordningen. Jag började tappa tron och ville ta bort honom. Men vi hade ju trots allt kÀmpat sÄ lÀnge ihop, och jag ville inte ge upp-Inte Orre heller. Han kallas hunden med 9 liv.
DÄ hade vi hört talas om en alternativbehandling eftersom min svÀgerska hade gjort det pÄ sin hÀst som varit utdömd av 3 stora kliniker. Hur som helst, vi kontaktade Ingela och jag tÀnkte det hÀr Àr sista utvÀgen. Jag Àr idag glad över att vi började gÄ dÀr i november 2008 eftersom han sedan dess inte har Äkt in pÄ djursjukhus för sin sjukdom, har gÄtt upp i vikt, musklat sig och jag kan ge mig pÄ att Àven IR terapin tillsammans med mycket trÀning inte ser sin matte som Gud lÀngre. Han kan fortfarande inte vara sjÀlv hemma, men han kan vara sjÀlv hemma med den andra hunden vilket han inte hellre kunde förut.
SÄ tack Ingela för att du finns för Orre, annars skulle han varit död nu.
Orre Àter fortfarande sina mediciner, men i mycket mindre omfattning och han Àr en lycklig hund Àven om han inte orkar lika mycket som alla andra. Men han Àr glad, Àter som han ska och jag törs lÀmna bort honom. Tidigare blev han jÀtte jÀtte sjuk och fick Äka till veterinÀr sÄ fort han fick i sig nÄgot annat Àn sin mat. IR terapin har gjort sÄ att vi kan hantera det hemma med mediciner, vatten i spruta och kylhanddukar. Han fÄr sÄ hög feber nÀr han Àr sjuk och ingen vet varför. Orre började faktiskt igÄr sin fortsÀttningsvalp pÄ Norrköpings Brukshundsklubb ett Är för sent. Han gÄr dÀr med en tjej som heter Rebecca. Det Àr bra för hans utveckling och han tyckte det var jÀtteskoj Àven om alla andra Àr 7-12 mÄnader. Orre kÀmpar pÄ och vi fÄr verkligen hoppas att han för en gÄngs skull kan gÄ klart en hel kurs!
Jag vill tacka Ingelas IR-terapi, Norrköpings Brukshundsklubb som stöttat, och Valla djurklinik.

 

VĂ€nligen/
Sofia, matten som inte ger upp!